Mitt innersta gömsle
Kvar
glömd i regnet
Släpper min själ fri
Dansar på ängen
en symfoni av droppar
mot naken hud
Lägger mig ned
våt och villig i gräset
Den intilliggande skogens skuggor
slänger svarta kappor ut över min äng
Skymningsljuset lämnar min plats i mörker
Återigen ensam
Här
Den kylande effekten av tusen droppar
mot naken hud
Skogen intill drar en sista suck och
rysningar av välbehag
går genom min kropp
Låter nattens mörker sköja över mig
Ett skydd mot ovälkomna ögon som
nyfikna letar
Gömmer mig där
hos troll och stubbe
mossa och bäck
Vaknar i mörket med ett ryck
Ljudet av en stångjärnshammare
slår genom skogen ut till min äng
Det är verkligheten som knackar på
Kryper fram ur mitt gömsle
Letar mina kläder
Skyler min kropp
Döljer allt det fula från verklighetens ljus
I verkligheten går jag från skugga till skugga
som hoppade jag mellan vattenpölar
som barn
Duckar från omvärldens ständiga ljus
En verklighet där lukt inte finns
Där smak alltid är fadd
Där värkande läppar aldrig får möta din hals
När ord trillar som av tungan
som en porlande bäck
Som den vackraste musik
smeker hammare och stigbygel i örats inre
Då kan jag vila igen
Musiken tystnar
kylskåpets surr tar över
De innersta tankarna
rädslorna väcks till liv igen
