Chans
Chansen steg ur askan
igen, igen, igen
och morgon klädd i nare
där natten låg i läChansen steg till glöd,
igen, igen, igen
och tiden blev till bål
där lögnen stod i skynChansen steg till eld,
igen, igen, igen
och ensamheten kved
att återkalla chansen
igen, igen, igen.—
(genom sotet på min kind som du tog i din flykt
släcker jag chansen.Du får den aldrig åter. Ens din tanke får mitt namn.
Nu ger jag chansen till mig själv,
igen, igen, igen.)